Så mycket tankar i omlopp. Ibland är jag gravid. Ibland är jag inte det. Förra gången var jag inte lite nojjig men denna gång vet jag ju vad jag förlorar om det skiter sig och det går jag sönder av. Tiden fram till ultraljudet kan jag sammanfatta med ett ord: vidrig. Man läser överallt att man ska försöka njuta över att man faktiskt är gravid.. men tänk om jag sitter och njuter och sen visar ultraljudet att det inte är något där inne att njuta av?
Har inga som helst gravidsymtom att prata om som kan bekräfta det för mig heller. Visst jag somnar i soffan varje kväll men det gjorde jag ju innan också? Kan jag inte bara få lite onda pattar och lite morgonspya!
Herregud, graviditet och barn är verkligen ens akilleshäl.
0 kommentar(er)
